Alla ämnen, även de naturorienterande ämnena och matematik, kräver idag en god läs- och skrivkunnighet där det ställs höga krav på förmåga till resonerande och textförståelse. Dessa förmågor gynnas av att det finns en uttalad läskultur på skolan, som drivs av skolledning, lärare och skolbibliotekarie tillsammans.
Läsning och skapandet av en läskultur på skolan förknippas ofta med skolbibliotekarien och lärarna i svenska, vilket naturligtvis har sin förklaring i att dessa grupper aktivt arbetar med läsning och skönlitteratur. I takt med att skolan i allt högre grad har teoretiserats har det dock blivit allt tydligare att ett sådant synsätt är begränsat och leder fel.
Läsande förebilder
Enskilda initiativ från en skolbibliotekarie eller en lärare i svenska är gynnsamma för den specifika grupp det berör, men det bidrar inte till att skapa en gemensam läskultur på skolan. Det finns dessutom en tydlig kvinnlig dominans bland lärare i svenska och skolbibliotekarier, vilket inverkar negativt på gruppens förmåga att vara läsande förebilder för pojkar. Forskning visar på att pojkar i betydligt högre utsträckning än flickor behöver läsande förebilder som tillhör det egna könet.
Signalvärden som gör skillnad
Om till exempel matematik- och NO-lärare, där majoriteten av lärarna är män, talar om läsning och visar på att de tycker läsning är viktigt så har det ett stort signalvärde för många pojkar. Pojkar presterar sämre i skolan än flickor och de läser också mindre, så det finns stora vinster i att manliga lärare antar rollen som läsande förebilder. Men det kräver också att manliga lärare vågar ta plats i rollen som högläsare och att synliggöra sig som läsare, en roll som kan kännas ovan för en del.
Skolledningen ska hålla i taktpinnen
Om läsning av skön- och facklitteratur blir ett naturligt och återkommande inslag i undervisningen får elever regelbundet möjlighet att träna på att läsa olika texter. Här behöver skolledningen hålla i taktpinnen och visa att det är ett skolgemensamt uppdrag att stärka läsandet. Här är planeringsdagar, utvecklingsorienterade dialoger och medarbetarsamtal några av möjligheterna att sätta läsningen på agendan.
En läskultur är något som skapas tillsammans med andra och som växer fram över tid genom ett medvetet och enträget arbetssätt där man vågar utmana sig själv och andra utifrån ett gemensamt mål.
Frågor att ställa för att bygga en läskultur på skolan
- Hur kan olika medarbetare med sina respektive kompetenser bidra till en läsande kultur på skolan?
- Vilka pedagogiska utmaningar står skolan inför och vilka av dessa kan kopplas till läsning?
- Hur kan lärare oftare avsätta tid för högläsning av skön- och facklitterära texter inom sitt undervisningsämne? Det signalerar att läsning är en viktig och naturlig del av vardagen.
- Kan samarbetet mellan lärare och skolbibliotekarien utvecklas? Det brukar också vara gynnsamt för elevernas läsning och textförståelse.
- Kan all personal på skolan bära med sig en bok när de rör sig på skolan? Det ger tydliga signaler om att läsning är viktigt.
- Hur kan lärare och annan skolpersonal initiera fler samtal om läsning och böcker med elever och kollegor?
