Publicerad: 2024-09-18
Text: Nora Lindkvist
Foto: Carin Carlsson
På Knivsta bibliotek tog man till vara på barnens intresse för ny teknik och startade podcasten ”Vi hörs i Underlandet” som en del av det läsfrämjande arbetet. Vi fick en pratstund med bibliotekarierna Tove Frankow Crivellaro och Emma Bäckström, som startade upp podcasten.
Hej Tove och Emma! Hur kommer det sig att ni startade podcasten?
– Hej! Vi arbetade med ett Stärkta biblioteks-projekt och undersökte vad barn och unga i kommunen önskade för aktiviteter på biblioteket. I enkätsvaren hade många kryssat i alternativet podcast och film. Några barn hade också angett att de hade väldigt specifika intressen, till exempel gamla kungar och drottningar. Eftersom det redan fanns ett filmprojekt i kommunen bestämde vi oss för att testa podcast som format och koppla det till barns specialintressen.
– Podcasten blev ett sätt att ge barn och unga en plattform där de kan göra sina röster hörda och samtidigt utforska olika ämnen som de är nyfikna på. Det är ett projekt som växer med deltagarna och ständigt anpassas efter deras önskemål och behov.
Hur går det praktiska arbetet med podcasten till?
– Det korta svaret är att det är en dynamisk process som involverar flera steg. Vi börjar med en idéfas där vi samlar in förslag från barn och unga, t.ex. genom enkäter eller samtal. Sedan går vi vidare till inspelningsfasen där vi använder vår egen utrustning i bibliotekets programrum “Underlandet” och spelar in med externa experter, antingen på plats eller via videosamtal. Efter inspelningen följer redigering och slutligen publicering, där vi också marknadsför avsnittet via sociala medier och i biblioteket. Vi arbetar kontinuerligt med att samla feedback och reflektera över vårt arbetssätt för att förbättra och utveckla podcasten.
På vilka sätt kan podcast vara ett sätt att jobba läsfrämjande och få fler unga att bli intresserade av läsning?
– Vi presenterar olika typer av berättande på ett tillgängligt och förhoppningsvis engagerande sätt, vilket kan inspirera till vidare läsning. Dessutom ger vi barn och unga möjligheten att uttrycka sina tankar och åsikter om böcker och berättelser, vilket kan stärka deras relation till litteraturen. En röd tråd har varit att lyfta annan läsning är den skönlitterära, för att ge lärande på fritiden utrymme. Podcasten har lockat både deltagare med ett stort intresse för tryckta böcker och även de som föredrar ljudböcker, ofta på grund av någon läsnedsättning.
Om man vill starta en podcast på biblioteket/i skolan – vad är det viktigaste att tänka på?
– Det viktigaste, enligt oss, är att ha ett tydligt syfte med podcasten och att alltid utgå ifrån barn och ungas egna intressen. Det är också viktigt att ha en plan för hur man ska hantera de tekniska aspekterna, som inspelning och redigering, och hur mycket tid man har möjlighet att lägga på arbetet.
– Vi tror att engagemang och delaktighet från barn och unga är nyckeln till att ett projekt blir lyckat. Det kan också vara bra att ta hjälp av någon kollega så att man är minst två som kan engagera sig i projektet.
Finns det några utmaningar som kan vara bra att tänka på när man startar en podcast?
– En utmaning kan vara att hitta en balans mellan att ge barn och unga friheten att uttrycka sig och samtidigt hålla sig inom ramen för podcastens syfte och mål. Det är också viktigt att vara förberedd på praktiska hinder som schemaläggning och tekniska problem. För oss var inte den färdiga produkten det viktigaste, utan snarare att lyssna in deltagarnas önskemål och följa dem genom processen.
Hur gör man för att skapa en kontinuitet och se till att podcasten lever på och inte stagnerar efter ett tag?
– Det är en bra fråga som vi just nu också funderar mycket på. ”Vi hörs i Underlandet” har funnits i tre år nu och vi har producerat 35 avsnitt. Fördelen med att utgå ifrån barnens egna intressen är att de är så varierande, det finns nästan alltid något nytt område att fördjupa sig i.
– För oss är det viktigaste att alltid utgå ifrån vår målgrupp. Så länge det finns ett intresse för en viss aktivitet så försöker vi följa intresset. Däremot tänker vi att det inte finns någon poäng med att fastna i ett format eller koncept om intresset har svalnat. Då kan det vara dags att släppa taget helt enkelt.
– Ett tips är att stämma av med sin chef så att det finns tillräckligt med arbetstid och resurser för att genomföra ett poddprojekt. Vi har kunnat använda projektmedel fram tills nu och vi har haft en plan A och en plan B beroende på hur stora resurser som har funnits
Har ni några roliga minnen från podcasten som ni vill dela med er av?
– Innan vi hade fått in vanan hände en del tekniska missar, som att inte ge tillräcklig information om hur gästerna bäst pratar i mikrofonen, klippteknik och att en mikrofon plötsligt kunde vicka till. Det är alltid pirrigt att sitta och vänta på både gäster och deltagare, för det kan ha uppstått något som gör att de inte kan dyka upp.
– Det roligaste är att se hur nöjda och stolta barnen och ungdomarna är efter inspelningen. Ofta har de varit nervösa och sedan presterar de ändå när det är skarpt läge.
Länk till podden på bibliotekets webb
